|
Jag har alltid undrat , hur mycket kan en människa ta innan den människan faller ihop helt och blir av med all livsglädje?
Man kan gå igenom så jävla mycket, och det är olika från person till person hur mycket man faktist kan tåla, hur mycket hjärtat tåler , för för mycket stress leder till skit.
Personligen så känner jag mig som en berg och dalbana , ena dagen riktigt glad, ensam på egna ben , vem fan behöver en kille liksom , andra dagen ligger jag ihop kurad och gråter samtidigt som folk omkring mig undrar '' var tog den där starka och bestämda Albulena vägen'' , för det är så det är , jag är stark, och har alltid klarat mig på egna fötter, haft egna pengar , tjänat dem med mitt slit och varit jävligt försiktig med vissa saker , det är jag, den tjejen med as höga murar som e okrossbar.
Så vad händer när man släpper in någon , river ner murarna och låter sig själv få känna på de, smsen , samtalen och glädjen helt enkelt, att inte behöva vara ensam längre, att få höra sånt tjejer vill höra?
Det är väl här alla gör fel, man tar in glädjen för fort, man känner lycka när den andra inte ens har tänkt så långt. Och vad fan händer när man blir dömd efter några timmar tillsammans? Vad händer med självförtroendet, en kick eller?
Nä, nu ligger du ihopkurad igen , med tårarna i högsta hugg och undrar när fan är det min tur att få må bra?
Hur tidigt får man döma motpartern , och hur jävla viktig är första intrycket?
& hur mycket ska hjärtat behöva ta innan det brister helt , i miljoner bitar?
Jag fyller arton om några dagar , och har inte hört av EN enda person på 3-4 år '' fan vad barnslig du är '' , hur tar man ett avslut som lyder såhär '' nja nä, du e för barnslig för mig, kan inte falla för dig '' , av någon , som du FAKIST tycker om , någon som får dig att le och skratta, hur tacklar man det? Någon som du spenderat TIMMAR med i telefon , han som tagit över din hjärna och den du kan tänka dig att kämpa som ett as för att få det att fungera? Vad fan e detta , en rond poker eller? Sure thing, han va ju grym på pokerfacet, slog nästan mig där!
Så vad i helvete gör man , gråter man? eller säger man fuck u stick? Hur blir man av med tankarna som virvlar i huvet , fjärilarna i magen som istället blir black butterflies , VAD FAN GÖR MAN?
& innan man stupar ner helt , hur tar man sig upp? Att falla är inte pinsamt , men att inte kunna ta sig upp är en skam, att låta någon trampa sönder dig är en skam , och det är inte vad jag tänker göra?!
Men helt seriöst, hur betér man sig, för just nu så har jag inga svar på mina frågor , min säng , min mobil och min musik är mitt liv just nu, och självklart tårarna som strömmar som spöregn , för visst förtjänar jag lycka? Visst förtjänar alla tjejer lycka, så varför hamnar vi här , om och om igen?
Varför lär jag mig aldrig?
Är jag ens värd att bli älskad , kommer jag hitta ''the one'' , just nu känns de ju ganska omöjligt, som om att han har blivit överkörd av ett tåg någonstans.
'' Jag har för mycket självrespekt för att bli trampad'' , vet inte riktigt om jag stå kvar vid det citatet, som jag använder så ofta, för efter så kort tid, så saknar jag honom, hans röst och allt de där skitet ,saknar de äckligt mycket, skrämmande mycket & det känns inte bra!
love doesn't grow away in a day
|
